På högsta berget

STINA KLINTBOM

På högsta berget finns det ingen som hör
Där kan jag skrika utan att jag stör
När jag ser ut över skog och dal
Finns bot för själens mörka kval. 

Vid havets rand finns en kraft att få
På klippans kant jag med längtan stå
När jag känner vågens varma röst
kan sorgen lätta från mitt bröst

När jag om aftonen till vila gå
Efter en dag som varit tung och grå
ska jag se på den jag håller kär
Och minna mig var lyckan är

I nattens mörker är vi alla små
Inunder stjärnor kan jag stilla gå
Skåda vintergatans vackra bro
I oändligheten finna ro